19 december, 2011

Hej på er alla mina besökare.
Det här är min kära tyvärr
bortgångna kisse.

Jag saknar "Tjockis" så mycket, 
han blev sjuk och vi var tyvärr 
tvungna att avliva honom,
för att han led så otroligt mycket.
Han fanns i mitt liv i ca 12 år.
Dom som inte har haft något 
husdjur vet nog inte att ett 
husdjur blir "en kär medlem i familjen" 
och när den går bort så känner 
man en enorm stor sorg och saknad.

2011 har varit ett väldigt jobbigt
år för mig och min familj, först
detta med min kisse och sedan
vart min far dålig och dog kort efter det.
Hoppas inte att 2012 blir lika jobbig.


Tack för titten och välkommen
tillbaka till mig.

3 kommentarer:

Min egen hälsoresa sa...

Sussie, jag önskar verkligen att du ska få ett mycket bättre år 2012. Och jag förstår hur hemskt mycket du måste sakna Tjockis. Bara tanken på att Sally skulle gå bort nu, för hon är ju 12, är hemsk så det går ju inte att tänka sig hur du känner. Och så allt med din pappa... Nästa år får bli ett glädjefyllt år! Kram

Sussie B sa...

Tack Sussie! Ja du...det hoppas jag också att det blir ett bättre år. Men farmor är gammal och man vet aldrig hur länge till hon orkar. :'(
Folk säger att det var skönt för den som dog...visst är det så många gånger. Men saknaden och tankarna försvinner inte för det även om man tycker så själv.
Tjockis blev 13 eller 14 år och har du tur så kan Sally tom bli äldre om hon inte åker på någon otäck sjukdom usch ja djuren kan ju drabbas av allt vi drabbas av. Från canser till ont i halsen tror jag. Går du med Sally på årliga hälsokontroller? om inte tycker jag att du ska göra det. För det som Tjockis drabbades av syndes inte....innan det var för sent. :'(
Tänker du skaffa en ny kisse efter Sally? Själv så tycker jag att det inte blir samma sak. För den ena katten är inte den andra lik...dom har helt skilda personligheter.

KRAM

Min egen hälsoresa sa...

Sussie, jag förstår hur hemskt det är att förlora någon i döden. Flera av mina vänner har gått bort och mitt livs kärlek med. Men det har jag nog aldrig pratat med dig om... Tyvärr måste det få göra riktigt ont för om man bara tränger undan det hela så kommer man liksom inte "förbi det hela". Men glömmer helt det gör man aldrig. Med tiden kan man glädjas åt de fina minnena.
Ja, det kommer att bli en svår stund den dagen Sally blir dålig. Vi kollade henne i somras innan hon skulle på pensionatet men utöver det nada. Så det var en bra idé du kom med. Man är ju rädd om sin lilla familjemedlem. Alla katter har som du säger en egen personlighet. Jag skaffar förmodligen en eller två nya katter men de kan aldrig ersätta Sally. För hon är ju Sally liksom. Jag saknar hennes bror enormt mycket fast han dog år 2001. Så din sorg är ju helt färsk... Ha en bra kväll nu iallafall. Kram